Ja då ska man dra sitt strå till stacken. Grejen som jag har blivit besatt med i snart två år är Malazan-serien, så det är det jag tänker tipsa om först. Det är en riktigt fantastisk serie, och även om den är våldsam så har den väldigt mycket utrymme för värme och (med)mänsklighet.
Det finns ett par stycken grejer som fascinerar mig om serien. Framför allt så är magin så välskriven. Det känns inte som nya fysikaliska regler[1] , utan snarare så känns det, ja, magiskt. Vi vet inte riktigt hur saker händer, och det är liksom mer än bara mystik. Sättet som det är skrivet på gör det svårt att abstrahera till regler och system, utan man får liksom ta varje händelse för sig själv. Jag har skrivit lite mer om just den här aspekten på min hemsida: https://a-blog-with.relevant-information.com/posts/unabstracted_magic
Den andra grejen är världen. Världen i Malazan har en så levande historia. Det känns verkligen som att världen har funnits i eoner, och att saker faktiskt har hänt under den tiden. Det känns inte alls som att världen kom till igår, utan tiden som passerat gör sig hela tiden påmind genom storslagna grejer som legender och urgamla varelser, men också genom ruiner och keramikskärvor. De två författarna är antropologer och arkeologer så det här har de verkligen haft koll på.
Prosan är också fantastisk, och är det som gör de två ovanstående aspekterna så levande, det är bitvis som att man läser en legend som har berättats och återberättats i generationer. Den gör också hela serien så bra på ett emotionellt plan. Trots den enorma längden på serien så har Steven Erikson förmågan att berätta känsloladdade historier på bara några få sidor, och behöver ibland inte ens ge namn till karaktärerna för att få en att gråta. Vanligtvis brukar jag inte gråta vid böcker, men Malazan introducerade mig till det. Det är något med hans sätt att skriva, att låta mycket av texten hamna mellan raderna som gör att jag inte hinner få upp garden innan slaget kommer.
Serien är lång, men det finns bra punkter där man kan sluta läsa. De första tre böckerna formar en enhetlig trilogi. Sen kan man läsa hela Malazan Book of the Fallen, vilket är 10 böcker som snittar över 1000 sidor var. Sen kan man lägga till Ian Esselmonts böcker i Novels of the Malazan Empire, och då går man från 3 miljoner ord till strax över 4. Det är den som jag arbetar mig igenom nu. Till en början tänkte jag bara läsa den första boken, men sen visade det sig vara så bra så nu känner jag att jag måste läsa allt.
Så, det blev en mindre essä det här! Hoppas jag lurar någon att börja läsa!
[1] även om det inte är något fel med det
Currently reading the Malazan Book of the Fallen series, and have been for a while at this point. It does a lot of stuff, even for its page count, but I really like the way the authors write their world and their magic. It truly feels like a completely different world that on a pretty fundamental level works in a different way, something which I feel like few fantasy series accomplish. Wonderful stuff.
I don't keep track of stuff that's currently getting written, but I'm curious about Jeff Vandermeer's next book in the Southern Reach trilogy,