Du motsäger min antydan om att du kanske har en skev inställning till det motsatta könet, genom att dra upp fler saker som tyder på precis en sån skev inställning. Jag känner ungefär lika många män som kvinnor som fått utredning och grupper jag deltagit i som kräver diagnos för att få delta har haft fler män än kvinnor närvarande.

Om du har gjort som du säger och haft en vettig attityd i din kontakt med vården borde du först fått göra en screening hos den lokala psykologen, för att sedan, om screeningen hintar om att det kan finnas en diagnos, fått en remiss till psykiatrin, där fått göra en basutredning som, om den fortfarande tyder på diagnos, lett till att du blivit satt i kö för en utredning (ca 2 års väntetid i Sthlm). Undantaget om den personen du kom i kontakt med var inkompetent eller liknande, för sånt kan tyvärr alltid hända. Och tänk på att allt du gör och säger i din kontakt med vården kan hamna i din journal, så om du bara reser dig och drar mitt i ett möte eller på annat sätt beter dig eller pratar på ett dåligt sätt så kan det i värsta fall göra det svårare för dig i framtida kontakter med vården.

Jag skulle rekommendera dig att göra lite mer förarbete och sedan kontakta din vårdcentral igen, och om möjligt en annan person än den du träffade sist, alternativt om du kan kontakta en annan vårdcentral än den du gick till sist. Och att inte bara referera till vad andra sagt, utan även ha helt egna argument. Läs på om alla diagnoser du kan hitta, inte bara för att du vill ha en diagnos utan för att du vill veta vad det kan tänkas vara med dig som är annorlunda (det viktiga är att du får rätt diagnos(er), om du har någon). Skriv ner punkter som stämmer överens med dig på varje diagnos där något stämmer och skriv gärna ner en kort förklaring om varför du tycker det stämmer, exempel osv. Ta sedan med dig en sammanställning av arbetet du gjort till nästa kontakt med vården där du tänkt ta upp detta. Få dom att känna att du har påbörjat ett arbete om att ta reda på vem du är och varför du har vissa svårigheter och att du behöver deras hjälp i det arbetet.

Jag har funderat på det, men det gör mig så jävla less. Det kostar misnt 32 000 i Stockholm för något som är gratis för folk som har högre inkomst än jag. För landstinget betalar allra helst för de som har mest pengar och högst utbildning.

Negerarbetare som jag får inte ett skit. Ska man då gå och betala allt man själv behöver, samtidigt som man betalar sveriges högsta regionskatt för att också betala åt det fina folket som inte ska betala själva?

Det är så jävla orättvist så att jag nästan hellre dör

Man undrar ju hur det kommer sig att regionerna har så stora utgifter, med tanke på att de alltid slingrar sig ur att behöva göra saker när det är man själv som behöver nåt.