Nu fick jag äntligen till att formulera det här blogginlägget färdigt. Det var lite klurigt att skriva och jag är inte säkert på att jag fått allt rätt. Jag skulle gärna höra reflektioner kring vardagsrasism och prepperkulturen i Sverige.
Rasism och klimat känns som de två stora elefanterna i rummet, i diskursen kring beredskap.
Herman Geijer pratar också om det här i sina böcker och föreläsningar. Han tar också upp Katrina. I boken A Paradise Built In Hell så går författaren genom olika kriser och hur det inte är Hobbes allas krig mot alla som råder.
Hermans säger att det bästa du kan göra u den beredskap är att lära känna dina grannar. Och lyckligtvis är det också det som gör att vi kan driva andra sociala kamper tillsammans, även om det inte blir någon kris
Ja, men också bygga tillit och förtroende till grannar samt erfarenhet av att göra saker tillsammans. Sen tror jag det är viktigt att inte glömma bort att ha vatten, mat och verktyg lagrat för att skapa kapacitet att kunna agera gemensamt i en kris.
Ett annat perspektiv som är viktigt att ta med sig är att vi redan lever igenom en klimatkris och en levnadsomkostnadskris som inte är något vi väntar på .